2016-02-05 - Blogg - Jens Bjöörn

I grunden förändrade förutsättningar för energisektorn

2016-02-05 - Blogg

När jag kom till Fortum 2006 stormade det en hel del kring energibranschen. Kunderna rasade över höga energipriser och från politiskt håll gjorde man allt som stod i sin makt för att komma åt vad man ansåg var övervinster. En i vanliga fall insiktsfull kollega sade vi den här tidpunkten att allt snart återgår till det normala, intresset för energibranschen är lågt och snart får vi lugn och ro igen. Just i det här fallet hade han fel – väldigt fel, och 2016 kommer att bli det mest dramatiska året för branschen hittills. Det går inte att utesluta politiska omprioriteringar framtvingade av dagens situation.

Utvecklingen inom energibranschen har varit dramatisk. På bara ett fåtal år har energibolagen gått från att leverera vinster till förluster i mångmiljardklassen. Vattenfall redovisar en förlust på närmare 20 000 000 000 kronor (tjugo miljarder) och Eon gjorde under 2015 avskrivningar på 83 000 000 000 kronor. Även Fortum har drabbats, om än inte i lika hög utsträckning: resultatet för 2015 landade på minus 1,4 miljarder kronor efter nedskrivningar.

Läget för energiföretagen är allvarligt och det kan få mycket stora konsekvenser för den framtida eneriförsörjningen. Vi har inte längre särskilt många livskraftiga energibolag som av egen kraft kan göra nödvändiga och lönsamma investeringar för att säkra en uthållig energiförsörjning för framtiden. Notan för att stora delar av branschen nu balanserar på ruinens brant kommer ofelbart att belasta samhället i form av minskade skatteintäkter, ökat behov av subventioner (och för statens del utebliven utdelning till staten från Vattenfall). Lägg till detta uteblivna investeringar.

En lärdom är att vi måste lära oss skilja på den verkliga kostnaden för energi och det pris vi som konsumenter betalar för den. Det är nämligen en avsevärd skillnad.

Det vi ser är resultatet av politiska beslut där behovet av ökade skatteintäkter gått hand i hand med önskan om att visa handlingskraft mot ”övervinster” kombinerat med subventioner till ny utvald ny produktion. Slutresultatet är att i stort sett all produktion av el blir olönsam. Inte ens vindkraften visar svarta siffror trots subventioner. Vi har med politiska beslut skapat en överproduktion som leder till marknadspriser som inte är i närheten av vad som krävs för att finansiera produktionen långsiktigt. Fastighetsskatten gör att vattenkraften under delar av året betalar mer än hundra procent skatt! Effektskatten på kärnkraften hindrar effektivt de investeringar i mångmiljardklassen som måste genomföras om vi vill att den ska finnas kvar efter 2020.

Allt är dock inte nattsvart. Den energikommission ledd av energiminister Ibrahim Baylan som tillsattes förra året har bidragit till ett rejält kunskapslyft inom politiken och därmed, verkar det som, insikten om att något måste göras och att det är bråttom. Just nu diskuteras möjligheten att minska effektskatten på kärnkraften. Det löser långt ifrån alla bekymmer men det skulle skicka en mycket viktig signal till en hårt prövad bransch. På längre sikt behöver vi jämlika villkor för alla produktionsslag. I praktiken innebär det att skatten på vattenkraften sätts till samma nivå som för andra produktionsslag och att subventionerna för nya tekniker för förnybar elproduktion fasas ut så snart de är mogna. Först då kan vi närma oss en situation där energibranschen återigen kan stå på egna ben och där priset vi betalar för den energi vi använder hänger ihop med kostnaden.

Jens Bjöörn
Kommunikationschef kraftproduktion

Bokmärk och dela:

Bokmärk och dela



Kommentarer och länkar

Lägg till kommentar

Kommentarer och länkar modereras. Läs vår modereringspolicy.

* Obligatoriska uppgifter

Fortum på Twitter

@FortumSverige

Bra att frågan om tillståndsprocesserna lyfts. Lång och oförutsägbar hantering påverkar #energi omställning https://t.co/0bWOjcDSK5

Senaste tweets